Upplevelser eller saker? Vad betyder mest? Jag har svaret klart för mig

När man blickar tillbaka några år kommer man ofta inte ens ihåg vilka saker man köpte då. Däremot minns man de resor och platser man besökte, något som överraskade en, eller en helt vanlig stund man delade med någon. Och så är det precis för mig också.

För mig betyder upplevelser och minnen mer än saker. Jag är förstås tacksam för allt vi har. Men när jag blickar tillbaka är det mycket oftare platserna där min man och jag har varit, våra resor och de små stunderna vi upplevt tillsammans som dyker upp i minnet.

Det är lite likadant med minnena av min mamma. När jag tänker på henne är det inte saker som dyker upp, utan framför allt stunderna vi delade. Vart vi gick tillsammans, vad vi skrattade åt eller vad vi gjorde ihop. Det är just sådana vanliga stunder som stannar kvar mest i minnet idag. 🤍

Ett fint minne behöver inte uppstå på en dyr semester

När man pratar om att resa föreställer man sig kanske stora semestrar och långa resor. Så är det verkligen inte för mig. Ett väldigt fint minne kan lika gärna vara några dagar i bergen som en dagsutflykt någon kort bit hemifrån. Ibland räcker det att sätta sig i bilen, köra några mil, promenera i en stad vi aldrig varit i, upptäcka något intressant, unna sig något gott på vägen och åka hem igen på kvällen.

Och ändå kan det bli en dag jag minns även många år senare. Till exempel var vår resa till Höga Tatra i år en fantastisk upplevelse för mig, eftersom jag verkligen älskar bergen. Men jag minns lika gärna mycket mindre utflykter, där vi egentligen inte åkte särskilt långt alls. Som den senaste utflykten till Polná. 🚗

Ibland tror jag att man letar efter intressanta platser alldeles för långt bort, när det egentligen kan räcka att åka en liten bit hemifrån.

Minnen från våra resor – oavsett om det är i bergen eller bara en bit hemifrån.

✕ ❮

❯

Jag är tacksam för varje gemensam resa

När jag tänker igenom alla våra resor inser jag också hur tacksam jag är för dem. Och tacksam mot min man förstås. Jag har nämligen inget körkort, så när vi reser med bil är det alltid han som kör.

Ibland är resan kort, ibland tillbringar han flera timmar bakom ratten. Under tiden kan jag titta ut genom fönstret, betrakta landskapet, leta i mobilen efter platser vi kan stanna vid eller var vi ska ta en paus. Men jag följer förstås också vägen och håller koll på vart vi kör och vad som händer runt omkring oss.

När jag tänker på hur många mil han redan har kört för våra gemensamma resor uppskattar jag det verkligen, och jag är tacksam mot honom för det. Utan honom hade jag kanske aldrig fått se många av de platser jag skriver om här på Lenna Stories.

Inte varje resa behöver vara perfekt

Alla resor går förstås inte exakt enligt planen. Ibland ställer vädret till det. Andra gånger kommer vi till en plats som inte alls är som vi föreställt oss. Ibland är vi trötta, hinner inte med allt, eller inser att vi borde ha planerat utflykten lite annorlunda. Och ibland går det bara snett.

Men när man blickar tillbaka på en sådan resa med lite distans inser man ofta att det är just dessa små detaljer som blir en del av hela minnet. Vi minns nämligen inte bara sevärdheten, utsikten eller torget vi såg. Vi minns också vägen dit. Vad vi åt gott på vägen. Var vi stannade oplanerat. Vad som överraskade oss. Vad vi skrattade åt. Eller någon helt liten sak som inte skulle betyda något alls för någon annan.

Och kanske är det just detta jag gillar mest med våra resor. Inte bara platserna i sig, utan allt som händer runt omkring dem.

Även de enkla stunderna på resan har sin egen charm.

✕ ❮

❯

Varför jag fotograferar så mycket på våra resor

Den som läst Lenna Stories ett tag vet nog att jag fotograferar väldigt mycket under våra resor. 🙂

Bilderna använder jag förstås till blogginläggen, men för mig har de ett ännu viktigare värde. De är minnen. Det räcker att öppna en gammal fotomapp efter några år, så börjar man plötsligt minnas saker man nästan glömt. Hur vädret var. Var vi stannade. Vad vi åt den dagen. Vad som överraskade oss. Eller ett helt vanligt ögonblick som aldrig kom med i något inlägg. Och ibland räcker en enda bild för att föra tillbaka hela dagen.

En dag kanske vi reser mycket mindre

Ibland tänker jag på något annat också. En dag kommer min man och jag att vara gamla. Kanske kan vi inte resa lika mycket längre, kanske känns det inte lockande att åka så långt, och kanske sitter vi verkligen bara hemma i tofflorna. 🙂

Och just då kommer vi att bläddra igenom alla bilderna. Vi minns våra resor och säger kanske till varandra: “Kommer du ihåg när vi var här?”

Och jag hoppas att vi vid vissa bilder också minns alla de små sakerna runt omkring. Vad som hände oss där, vad vi pratade om på vägen, eller vad vi skrattade åt då. Kanske är det just därför det känns meningsfullt för mig att samla upplevelser redan nu. Inte för att ha så lång lista som möjligt över besökta platser. Utan för att en dag ha något att minnas.

Vi behöver inte ständigt vara på resande fot

Allt detta betyder ändå inte att jag hela tiden behöver åka någonstans. Som jag redan skrivit i ett tidigare inlägg kan det, utifrån bloggen att döma, ibland se ut som om vi alltid är på väg någonstans. I verkligheten har vi också långa perioder då vi inte åker någonstans alls. Och det passar mig faktiskt ganska bra.

Kanske är det just därför jag kan uppskatta varje enskild resa mer. Om vi ständigt vore borta skulle de kanske med tiden sluta kännas speciella för mig.

Minnen skapas förstås inte bara genom resor

Vi behöver nämligen inte bara skapa upplevelser och minnen på resande fot. Det kan vara en helt vanlig kväll tillsammans, ett biobesök, en konsert, en ishockeymatch eller vad som helst annat vi gillar att göra tillsammans. Ibland stannar just sådana stunder kvar i minnet lika starkt som en stor resa. Jag tror inte att det spelar så stor roll var man är, utan snarare vem man tillbringar tiden med och vad man upplever tillsammans. Att resa är bara en av de saker som hjälper oss att skapa gemensamma minnen.

Minnen skapas även borta från resorna – på bio, en konsert eller till och med i ett akvarium.

✕ ❮

❯

De finaste sakerna tar vi ofta inte med oss hem

Från en resa kan vi ta med oss en souvenir, något gott eller en liten sak. Men det viktigaste bär vi ändå med oss inuti, tror jag. Minnet av platsen där vi var. Av personen vi var där med. Av något vi sett och upplevt tillsammans.

Och ju äldre jag blir, desto mer inser jag att det är just det som har störst värde för mig.

Den dag jag blickar tillbaka kommer jag nog inte att räkna sakerna vi hade. Snarare kommer jag att minnas var vi varit tillsammans, vad vi sett, vad vi skrattat åt och vad vi upplevt tillsammans. Därför är jag tacksam för varje resa vi gjort. De stora och de helt vanliga. Platserna hundratals kilometer bort och de som ligger nästan runt hörnet.

Och framför allt för personen jag får skapa alla dessa minnen tillsammans med. 🙂

Hur är det för er? När ni blickar tillbaka några år, är det sakerna ni köpte som dyker upp, eller upplevelserna och stunderna ni delade med någon?